Hundepilepsi
Tanken med denna sida är att sammanställa det jag och ni finner runtom nätet för att hjälpa Dig som upptäckt för första gången att er hund har epilepsi. Första gången kan ju vara traumatisk, jag minns själv de tankar som flög genom huvudet första gången Chabo hade ett anfall. Jag trodde att han höll på att dö i mina armar.
Numer är både jag, AC och Chabo mer van med epilepsianfallen, så när det händer har vi bestämda uppgifter. Chabo tycker jag, och detta kan ju bero på de energier vi sänder ut då han får anfall och efter, är inte alls lika rädd längre och uppträder ganska bekymmersfritt efteråt.
Om du har något att tillägga till denna sida, eller vill dela med dig av dina erfarenheter, kontakta oss.
Beskrivning av anfall
Epilepsi, som är en form av kramper i hela eller delar av kroppen, förekommer rätt så ofta hos hund. Den drabbade hunden brukar ramla omkull. I liggande ställning rycker det i ben, nacke och mun. Vissa hundar sparkar med fram- och bakben, i andra fall är benen sträckta och styva. Hunden kan ge ifrån sig guturala kvidanden och yl-liknande läten. Många hundar kräks, kissar och bajsar på sig. Anfallet kan pågå från ett par sekunder upp till flera minuter. Efter anfallet brukar hunden vara förvirrad och orolig. En del känner inte igen sig. I övrigt kan du som husse och matte efter ett tag märka när det är dags. Känner man sin hund väl kan man se förändringar i beteenden precis innan anfallet ska komma.
Första gången
Oftast får hunden första anfallet mellan 1-3 års ålder. Hos hundar som får epilepsi anfall före 6 månaders ålder och hundar som är över 7 år, bör man noga undersöka om hunden har valpsjukevirusinfektion eller någon tumörsjukdom. Uteslutning om att hunden har andra sjukdomar görs med en mycket nogrann undersökning med bl.a. blodprov, avföringsprov. Vid misstanke om organsjukdom tar man även röntgen, ultraljud och EKG.
Några frågor och svar om hundepilepsi:
- Är det vanligt bland hundar?
- Vilka mediciner finns det?
- Är det farligt?
- Kan det botas?
- Vad bör jag tänka på?
- Hur kan jag förbereda mig?
- Kan jag minska risken för anfall?
- Är det vanligt bland hundar?
-
Ja och nej. Epilepsi drabbar bara vissa hundraser och eftersom epilepsi är vanligare inom vissa hundraser, till exempel fågelhundraser, finns mycket som talar för att det finns ärftliga faktorer.
- Vilka mediciner finns det?
-
Förr behandlades inte epelepsin med medicin om inte hunden fick anfall oftare än en gång per månad. Numera sätts medicin in betydligt tidigare. De mediciner som används är oftast Fenemal och Kaliumbromid eller mysoline. Hunden kan bli slö och trött av epilepsimedicinen, men det brukar gå över efter ett par veckors behandling. Tänk på att Fenemal ger leverbiverkningar något Kaliumbromiden inte gör, som Emma påpekar i kommentarerna nedan.
I de flesta fall vill veterinären utesluta andra sjukdomar som kan orsaka kramper och tar därför ibland blodprov, urinprov, EKG samt röntgenundersöker hunden.
Stesolid, som är muskelrelaxerande, kramplösande, och lugnande, används vid själva anfallet för att mildra kramperna. Detta ges som stolpiller och det kan vara svårt att få upp svansen när hunden krampar. - Är det farligt?
-
Det kan vara farligt. Du skall alltid kontrollera att din hund uppträder normalt efter ett anfall. Ett anfall kan pågå från ett par sekunder upp till flera minuter. I mer ovanliga fall går anfallet inte över utan hunden fortsätter att krampa i flera timmar. Om anfallen inte går över utan bara fortsätter – det ena efter det andra – uppstår ett livshotande tillstånd, ett så kallat status epilepticus. Uppsök då vetrinär akut.
- Kan det botas?
-
Man kan inte bota epilepsi, men sjukdomen går att behandla. Med behandling brukar många hundar bli bättre och får färre anfall med längre tidsintervall mellan anfallen. Fodret har visat sig ha viss betydelse och man ska undvika sådana med BHA, BHT och Etoxiquin. Det står då ofta på säckarna att det är EU-godkända antioxidanter. Dessutom verkar foder med fiskolja ha en dämpande effekt. Vi använder Pro Plan Adult Sensitive Lax & Ris som huvudfoder, men ger också Hill’s Prescription Diet i/d Canine. Under vintern: Morgon – 1dl Hill’s + 1dl Pro Plan, Lunch (runt 12) – 4dl Pro Plan, Kväll (runt 18) – 4 dl Pro Plan och på sommaren minskar vi lunch och kvällsmaten med 0,5dl. Detta foder använder naturliga tokoferoler som konservering.
(Uppdaterad 090704) Vi har upptäckt att Chabo har brist på B-vitamin. Marit Gorvy på Strömsholms Djursjukhus konstaterade efter omfattande tester att Chabo har svårt att ta upp B12-vitamin i kosten och det verkar orsaka något som har direkt koppling till epilepsianfallen. Chabo har fått B-vitaminsprutor (Betolvex) sedan november 2008 och det senaste anfallet var september 2008 och när detta skrivs i juli 2009 är det alltså 9 månader sedan senaste anfallet, en remarkabel förändring. Marit på Strömsholms Djursjukhus skickade blodprover från Chabo till USA för att få dem analyserade. Man blir imponerad över hur proffsigt man blir bemött på Strömsholm. Speciellt tack till Marit.
(Uppdaterat 090926) Nu har det gått över ett år sedan Chabo hade sitt senaste anfall, om din hund, precis som Chabo, har en väldigt känslig mage så tycker jag att man skall testa om hunden har B12-brist eftersom det har visat sig ha någon typ av samband med epilepsianfall.
(Uppdaterat 100306) B12-brist kan orsaka blodbrist. Kan syrebrist i hjärnan vara förklaringen? Läs mer på 1177.se
- Vad bör jag tänka på vid och efter ett anfall?
-
När hunden får ett anfall kan det verka som om något fastnat i hundens mun eller strupe och du kanske blir rädd att den skall svälja tungan, men stoppa inte in händerna i hundens mun! Du riskerar att bli svårt biten, hunden sväljer inte tungan och den brukar inte tugga sönder sig. Låt hunden ligga på golvet. Ta bort föremål runt hunden så att den inte skadas, låt hunden vara i fred, eliminera störande ljud och dämpa belysningen. Efter anfallet kan hunden vara förvirrad och orolig. En del känner inte igen sig. Hunden kanske raglar och skäller, och i enstaka fall kan den även uppträda aggressivt. Tänk på att andra hundar kan attackera eftersom den beter sig onormalt.
- Hur kan jag förbereda mig?
-
Se till att ha Stesolid eller annan förskriven medicin nära till hands och bestäm om möjligt vem som skall göra vad vid ett anfall. Skriv upp telefonnummer till djurakut eller liknande ifall du behöver ringa och fråga något akut.
- Kan jag minska risken för anfall?
-
Vi har upptäck att för Chabo har sömn och stress avgörande betydelse för om han ska få anfall. Om han får sova tillräckligt under dagen så är det mycket ovanligt att han får ett anfall. Tänk på att en hund skall ha upp till 13 timmars sömn.
Om Epilepsi
Med epilepsi menas en sjukdom som karakteriseras av återkommande epileptiska anfall; kortvariga och plötsligt insättande, onormala urladdningar i hjärnan. Anfallen kan yttra sig som kramper i hela eller bara vissa delar av kroppen och olika grad av förändrat medvetande samt som olika beteenderubbningar. Den vanligaste anfallsformen är så kallade generaliserade anfall med kramper i hela kroppen och medvetslöshet.
Primär epilepsi
Vid primär, även kallad idiopatisk, epilepsi kan man inte påvisa någon förvärvad skada i hjärnan. Ärftliga faktorer bidrar påtagligt vid primär epilepsi. Den debuterar oftast vid låg ålder, från sex månader till fem år och är vanligare hos hanhundar än hos tikar. Primär epilepsi är den vanligaste formen av epilepsi. Anfallen vid primär epilepsi följer ofta ett visst mönster och är likartade hos individen från gång till gång. De kommer vanligen medan hunden vilar och är kortvariga, oftast mellan 30 sekunder och 4 minuter. Mellan anfallen är hunden helt normal. Ett typiskt epileptiskt anfall kan indelas i fyra faser: prodromalfasen, med ändrat beteende och humör, som kan börja timmar till dagar före anfallet. I nästa fas, aura, är hunden orolig och kan gnälla, skaka och salivera. I krampstadiet, iktus, som varar några minuter, spänns musklerna och hunden faller omkull. Sedan kommer rytmiska ryckningar i benen, ansiktet och halsen. Hunden brukar salivera kraftigt och ofrivillig avgång av urin och avföring är vanlig. Iktusfasen avslutas med travrörelser med benen och hunden brukar sedan resa sig upp igen. I uppvakningsfasen verkar hunden förvirrad, desorienterad och orolig. Det sistnämnda tillståndet kan vara i timmar till dagar.
Sekundär epilepsi
Vid sekundär epilepsi finns ofta en påvisbar skada i hjärnan. Exempel på skadeorsaker i hjärnan är hjärntumör, encefalit (hjärninflammation, till exempel vid valpsjuka), skada efter yttre våld och hydrocefalus (vattenskalle).
Orsaker utanför hjärnan kan vara hypoglykemi (för låg blodsockernivå), förgiftning, syrebrist vid hjärt- och lungsjukdomar, skador på lever och/eller njurar och vissa ämnesomsättningssjukdomar. Den sekundära epilepsin benämns ibland även förvärvad eller symtomatisk epilepsi.
Historia
Ordet epilepsi härstammar från grekiskans ”epilambanein” som betyder ”gripa tag i”. Det syftar på de återkommande anfall som är kännetecknande för en epileptiker. Epilepsi hos människor har varit känt sedan mycket länge. Redan på Hippokrates tid iakttogs sjukdomen. Hos hundar har sjukdomen varit känd sedan början av 1700-talet, men först på 1930-talet misstänktes sjukdomen vara ärftlig. Numer kan man konstatera att det är så.
Eftersom hundens DNA blivit sekvenserad och varje ras representerar en grupp av genetiskt likartade djur som dessutom härstammar från några få individer har det varit möjligt att bestämma att ett flertal ärftliga sjukdomar, såsom epilepsi, finns att finna i en gemensam genetisk faktor.
Dessa gener framträder mycket tydligare än dom skulle i en population av obesläktade och olikartade djur. Eftersom de flesta, läs alla, raser har framavlats av människan och denna selektiva avel skapat de olika brukshunds-rasgrupperna finns även de recessiva sjukdomsgenerna inom de olika gruppträden. Genom aggressiva avelsprogram har man skapat över 400 olika raser och belastat dom med över 400 ärftliga sjukdomar under de senaste 400 åren.
Källor: Anomalex SKK Sund Hundavel – genetiska anomalier hos hund 2004-07-08, Lars-Erik Kängström leg. veterinär, bosetti.se, hundapoteket.wordpress.com, För Hundsport.se – Veterinär Berit Wallin Håkansson
Slumpade bilder ur Vårt fotoalbum
Datum: 2009-04-12
Datum: 2008-03-19
#1 av Anne-Li Strand, 13 juli, 2009 - 9:42
Hej!
Tack för en mycket bra sida om hundepilepsi. Mycket värdefull information för drabbade hundägare. Jag skulle dock vilja påpeka en sak: Hills I/D innehåller ”EU godkända antioxidanter”, oftast är det propylgallat det handlar om. Fiskmjölet i Pro Plan är enligt säkra amerikanska källor konserverat med Etoxiquin. En liten varning för dessa foder alltså.
Vänliga hälsningar
Anne-Li Strand
#2 av Fredrik Jonsson, 24 juli, 2009 - 12:34
Jag har skrivit till Purina Sverige för att få svar. Det står dock utskrivet på alla andra innehållsdeklarationer att det innehåller Etoxiquin, förutom Sensitiv Adult.
#3 av Fredrik Jonsson, 27 juli, 2009 - 17:42
Enligt Eva Olsson på konsumentkontakt innehåller Pro Plan Sensitive Adult Lax & Ris inte Etoxiquin.
#4 av Anne-Li Strand, 9 augusti, 2009 - 17:54
Hej igen! Återvänder för att läsa mer på din utmärkta sida. Ser att du varit i kontakt med Purina, det har jag också. Jag väntar fortfarande på svar från högre uppsatta produktansvariga eftersom jag inte nöjer mig med ett svävande svar från Eva Olsson på konsumentkontakt. Jag ville veta hur själva fiskmjölet är konserverat, men det kunde hon inte svara på. Jag lovar att återkomma så snart jag får ett svar.
)
Vänliga hälsningar
Anne-Li Strand – som älskar att nagelfara innehållsförteckningar!
#5 av Fredrik Jonsson, 9 augusti, 2009 - 21:26
Efter att ha läst igenom det mesta du skriver och dessutom det du länkat på din sida har vi haft en diskussion hurvida vi skall fortsätta med torrfoder. Hill’s Prescription Diet har vi beslutat oss för att skippa helt.
#6 av Madeleine, 8 september, 2009 - 14:12
Tack för bra information. Jag har just upptäckt att min hund tyvärr har epilepsi. Jag undrar lite när det gäller medicinering, finns det några biverkningar förutom att hunden kan bli slö i början? är medicinen dyr? Vi har veterinärtid inbokad men vill gärna veta så mkt som möjligt så snart som möjligt!
#7 av Mona, 17 september, 2009 - 22:55
Tack för en jättebra sida om ”hundepilepsi”. Min mops hade sitt första epilepsianfall inatt. Jag var verkligen livrädd-jag trodde att han höll på att dö. Efter att ha tagit mig samman och funderat, så kom jag att tänka på epilepsi, så jag har läst mig fram här på nätet-det är slående. Jag kan redan nu innan jag ens har varit hos vetrinären konstatera att det är epilepsi han har fått!(Har tid bokat hos vet.) Åter igen-tack för en fin sida!
#8 av Sadie, 24 september, 2009 - 10:02
Hej. Jättebra sida! Har sedan en dryg vecka en ca 5 år gammal blandrastik från Rumänien. 3 dagar i rad har hon haft konstiga ryckningar i huvudet som varat några sekunder, 3 gånger när hon varit vaken och 1 gång i sömnen. Hon har inte visat några anndra symtom, och hon är som vanligt efteråt. Vi ska till veterinären ikväll men skulle verkligen uppskatta om ni som läser detta hör av er ifall ni sett/hört talas om liknande fall.
#9 av Fredrik Jonsson, 24 september, 2009 - 18:38
Det är jättebra att ni som läser här delar med er av era egna erfarenheter, det hjälper andra att känna igen och förstå. Hoppas ni hittar något som funkar för er.
#10 av Fredrik Jonsson, 24 september, 2009 - 18:40
Jag har lagt till en länk till Anne-Li Strands hemsida, Hundapoteket.
#11 av Anneli, 14 november, 2009 - 23:13
Hej
Håller med om att det här är en bra sida om hundepilepsi. Funderar över HUR det konstaterats att vissa hundraser (vilka?) drabbas av ärftlig epilepsi. Varför kan man inte konstatera att den är ärftlig inom övriga raser? Någon som vet?Ang kosten – min Australian Shepherd har ätit Purina Pro Plan från början och lax/ris varianten sedan han var 7-8 mån. Han är idag 2år och 5 månader och fick sitt första anfall för 6 månader sen…
#12 av Fredrik Jonsson, 15 november, 2009 - 12:56
Eftersom hundens DNA blivit sekvenserad och varje ras representerar en grupp av genetiskt likartade djur som dessutom härstammar från några få individer har det varit möjligt att bestämma att ett flertal ärftliga sjukdomar, såsom epilepsi, finns att finna i en gemensam genetisk faktor. Dessa gener framträder mycket tydligare än dom skulle i en population av obesläktade och olikartade djur. Eftersom de flesta raserna har framavlats av människan och denna selektiva avel skapat de olika brukshundsrasgrupperna finns även de recessiva sjukdomsgenerna inom de olika gruppträden. Genom aggressiva avelsprogram har man skapat över 400 olika raser och belastat dom med över 400 ärftliga sjukdomar under de senaste 400 åren.
#13 av Emma, 21 november, 2009 - 20:22
Hej,
Kom in på er sida av en slump, mycket intressant att läsa om B-vitaminbristen! Min epilepsihund får extra B-vitamin liksom extra omega-3 o 6 fettsyror, men jag trodde inte ren B-vitaminbrist kunde vara en direkt orsak.
Vill även påpeka att en mycket vanlig tilläggsmedicin till fenemalen är Kaliumbromid (sen finns ju ett gäng andra mediciner, mer eller mindre vanliga). Kaliumbromid har räddat livet på min hund och vi har kunnat minska på fenemalen kraftigt (positivt då fenemal ju ger leverbiverkningar vilket KBr inte ger). Kanske något att lägga till på sidan?
Lycka till med er hund!
Hälsningar Emma
#14 av Fredrik Jonsson, 22 november, 2009 - 10:03
Japp, tack för infon!
#15 av Catherine, 16 december, 2009 - 13:34
Hej!
Vill bara dela med mig av min erfarenhet av epilepsi. Har en beaglehane som är 4 år nu och förra året fick han sitt första anfall. Relativt lindriga anfall på 2 minuter där han urinerade och innan varje anfall kräktes. Jag började kolla upp ev. behandling men de tyckte att han hade anfall för sällan (1ggn i månaden) så vi avvaktade. Hittade en naturmedicin-sida där de stod om B12 och Omega 3 olja som hjälpt många hundar med epilepsi och även vi valde att prova detta. Min hund har nu inte haft anfall på 7 månader och tidigare hade han 1/månad. Han mår toppenbra och det känns skönt att slippa ge honom mediciner som skulle kunna ändra hans personlighet!
// Catherine
#16 av Henrik, 26 december, 2009 - 22:31
Tusen tack för sidan! Du har stillat vår oro lite ikväll.
#17 av Fredrik Jonsson, 29 december, 2009 - 15:00
Jag är ledsen för er skull, men glad att kunna hjälpa till lite. Lycka till och tack för att ni tog er tid att skriva en rad.
#18 av Sofia Bergström, 28 februari, 2010 - 12:33
Hej,
Att ha en hund m EP är så jobbigt. Man lever med konstant oro.. Jag har en Grand Danois som är 6.5 år. Han hade sitt första anfall i okt-09. Trodde oxå att han höll på att dö, man förstår ju ingentig när det händer, bara ren panik. Jag började beh m fenemal, men tyvärr gick alla funktioner i hans kropp ner av den o han kunde till sist inte kissa och fick även lunginflammation o 41 grader feber, men han klarade det med och blev ”frisk” när man tog bort fenemalen. Nu har jag bara stesolid som jag ger i rumpan vid anfall. De kommer ca en gång i månaden,senaste i morse. Jag har tänkt prova Kaliumbromid men känner mig osäker för att han ska bli så påverkad som han blev av fenemalen. Nu hittade jag denna sida o ska i morgon fixa med Bvitaminer och Omega3 o 6.
Allt är värt ett försök! Tack för en bra sida och tusen kramar till alla er som är i samma situation!
#19 av Fredrik Jonsson, 28 februari, 2010 - 14:14
Hör gärna av dig och berätta hur det går!
#20 av Sofia Bergström, 2 mars, 2010 - 20:09
Usch det är tungt nu..han fick ytterligare ett anfall i bilen några timmar senare o jag fick åka 16 mil t Strömsholms djursjukhus. Han lades in o idag har han genomgått MR och benmärgsvätskeprov..det visade inget, vilket jag förväntat mig..de trodde ett tag att det kunde vart hjärnhinneinflammation. det gav ju hopp en stund eftersom det är behandlingsbart. Men avskrevs då benmärgsprovet var bra.. Så nu får jag testa kaliumbromid och hoppas att han tål den så han inte reagerar som han gjorde av fenemal.. sista utvägen för anfallen är så kraftiga att han tar skada..tycker hans beteende redan har förändrats lite.. Ska hämta hem min älskling i morgon och nu ska vi mysa o ha det bra. O hålla alla tassar o tummar för att han svarar positivt på Kb..men oron tar nästan knäcken på mig! Kram till er!
#21 av Fredrik Jonsson, 3 mars, 2010 - 19:41
Oj, vad tråkigt. Lycka till.
#22 av jenny almgren, 6 mars, 2010 - 13:57
hej!
tack för en jättebra sida. jag har själv en fieldspaniel (nisse) som har haft sitt andra anfall igår. jag läste om b12 sprutor, väldigt intessant. Nisse har alltid varit känslig isin mage, jag funderar på att prova det. hur funkar det? hur ofta osv.vi har inte börjat att medicinera än. det skulle vara otroligt skönt om det funkade med sprutor. Jag har en tel.tid med vet. på måndag. Vad rekomenderar ni,kan det vara en bra början?
vänliga hälsn Jenny.
#23 av Fredrik Jonsson, 6 mars, 2010 - 20:32
Först bör du be om att din Veterinär tar ett blodbrov för att se om Nisse verkligen har en brist på B12-vitamin och det kan du ju göra i samband med ett besök, där det också bör konstateras om det kan finnas andra orsaker till epilepsin.
Vi har Betolvex på recept och ger dem själv var 40:e dag. Sprutor får man med på receptet. Vätskan är trögflytande så be om ganska grova nålar, vi har 0,80 * 40mm. I början var det lite läskigt, men man vänjer sig. Låt Veterinären visa var man ska ge dem första gången. Vi brukar ge den i sidan av lårmuskeln.
Om man tycker det är läskigt eller opraktiskt med sprutor så finns det numer i tablettform och vår Veterinär säger att de ska vara lika effektiva.
#24 av jenny almgren, 6 mars, 2010 - 21:52
hej!
tack för ditt svar,jag förstår att man måste ta prover. några har tagits, men i
inte på b12.,nisse har haft ännu ett anfall ikväll.jag är jätte orolig, så jag har varit i kontakt med strömsholm för en stund sen.Det är så fruktansvärt jobbigt med denna oro.Man känner sig så maktlös. Hoppas vi får hjälp med en riktig utredning. Det är skönt att kunna läsa om andras erfarenheter,det lugnar lite grann. hälsningar Jenny
#25 av Fredrik Jonsson, 7 mars, 2010 - 20:42
Du är i goda händer på Strömsholm.
#26 av Sofia Bergström, 9 mars, 2010 - 1:00
Hej
Tack för en bra sida med mycket info.
Tyvärr klarade min Atlas inte sig. Han fick somna in i torsdags. Jag tror det var något mer än ep som var fel då han tappat mycket vikt de senaste 2 månaderna. Tyvärr hittades inga klara orsaker.
Genomgår just nu en sorg som gör fysiskt ont, han var min bästa vän.
Hoppas det kommer finnas fler alternativ för behandling av ep i framtiden.
Lycka till alla m vovvar som lever m den ständiga oro man har när ens hund lider av denna åkomma
Tusen kramar
#27 av Fredrik Jonsson, 9 mars, 2010 - 20:41
Oj va tråkigt… vi är så ledsna för din skull.
#28 av orolig, 10 mars, 2010 - 12:50
Känner någon igen dessa symptomen som epilepsi?
Hunden har haft 4 ”anfall” alla med ca 4 – 5 månaders mellanrum. Anfallen börjar med ca 3 sekunders ökad aktivitet, vad som händer har jag aldrig hunnit se men jag har hört intensivt krafsande av klor mot korgen och sängkläder. 1 gång var på natten (stensov), en på morgonen (hunden låg och halvsov i mattes säng), 2 på dagen (ett under aktiv promenad med andra hundar och ett under vila i sin korg hemma). Efter några sekunders ökad aktivitet blir hunden som förlamad i kroppen, kan ligga upp på bröstet men benen bär ej. Hunden är mycket stressad men jag upplever den som fullt medveten och den lugnar sig när jag tar den i famnen. Försöker krypa/hasa sig iväg (från något?!?) om man släpper ner den och på något sätt försöker den nog fly ifrån sin egen rädsla. Har kräkts i slutet av 2 av anfallen och hulkat som om den mådde kraftigt illa i ett av anfallen. Slickar sig maniskt runt nosen när den börjar lugna ner sig. Efterfasen varar ca 5 minuter och efter att den står stadigt och verkar helt normal blir den mycket pigg som om att den försöker springa bort känslan.
Alla tänkbara prover är tagna på stort djursjukhus och det enda man hittat är lätt höjda ALAT-värden (1,25 ca). Hunden fick första anfallet vid 4 års ålder, epilepsi är vanligt i rasen, en kullbror har krampat och en är avlivad av hjärntumör. Officiellt är ”alla andra” släktingar kärnfriska men jag vet att det mörkats mycket och jag har hört mycket ”off the record” när jag frågat runt. Det som talar mot epilepsi är att jag faktiskt aldrig SETT eller bevisat kramper, hunden har aldrig kissat/bajsat på sig och den verkar snarare förlamad än ha kramper. Epilepsi verkar också främst ge anfall nattetid men min hunds anfall har kommit både i djupsömn, i halvslummer och på buspromenad med massa andra hundar (maxaktivitet). Veterinären (som anses som en av landets mest kunniga i ämnet) säger att det kan vara epilepsi men att den diagnosen är en ”slaskdiagnos” där man lägger hundar som krampar utan synbar orsak och jag VET ju faktiskt inte OM min krampat. Bortsett från ALAT-värdena är hunden kärnfrisk, pigg, glad, utmärkt kondition och hull.
Är det någon som har någon erfarenhet av liknande symptom så skriv gärna för jag och veterinären har kört fast.
Vill samtidigt tacka för en mycket informativ sida.
#29 av Fredrik Jonsson, 11 mars, 2010 - 20:59
Det liknar inget jag sett eller hört om och att den krampar under motion gör ju att man tvekar.
#30 av Lisa Dahlgren, 21 mars, 2010 - 8:25
Vi har en Collietik, fem år, som har epilepsi sedan ett par år tillbaka. Vi började med medicin för ett par månader sedan och även om hon sedan dess har haft tendenser till anfall har hon ändå klarat sig, vissa gånger precis på gränsen, ifrån ett krampanfall, vilket vi tycker är otroligt skönt för både henne och oss. Denna första dos är extremt liten men gör ändå så stor skillnad, än så länge iallafall.
Det jag har hört är att hundar vänjer sig vid medicinen efter ett tag och att den därför mister sin effekt. Kan det verkligen stämma?
Hon har som sagt ändå varit nära ett par gånger att få ett riktigt krampanfall trots medicin. Då har hon lutat sig tillbaka som hon brukar göra, precis som om benen viker sig under henne innan hon ramlar omkull. Men sedan har hon ändå lyckats hålla sig på benen, kanske för medicinen hon nu går på men kanske vår närhet också hjälper henne genom att prata lugnt och sansat utan beröring.
Hon får ju någon typ av anfall för hon blir lite gnällig, men huvudsaken är att hon inte faller omkull och börjar krampa. Sliter på hjärtat. Lika läskigt varje gång, svårt att hålla sig lugn men man är ju så illa tvungen. Nu har hon inte haft ett riktigt krampanfall sedan slutet av november månad 2009 då hon fick ett dubbelt anfall och vi beslöt att sätta in medicin. Innan medicinen hade hon minst ett varje månad.
Medicinen tar väl inte bort krampanfallen helt och hållet eller kan den det? Vi hoppas i alla fall på det!
#31 av Louise, 3 maj, 2010 - 18:52
Hej, fin sida, funderade bara lite angående en sak… Är inte i stort sett hela texten citerad från Berit Wallin Håkansson?
http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/diagnos_epilepsi.html
Peace
#32 av Fredrik Jonsson, 3 maj, 2010 - 19:04
Stycket om anfallstyper, som det står ”Saxat ur Hundsport”, är från Berit Wallin Håkansson. Källorna är angivna med kursiv text strax innan Kommentarerna börjar.
#33 av Susanne, 14 juni, 2010 - 14:20
Hej
Först och främst en mkt bra sida,jag hittade it efter att min yngsta hund haft EP-anfall sen början av Maj.
Vi har varit hos vetrinären 3 ggr för att få en förklaring,men än så länge har dom inte hittat någon-
Han äter Fenemal 2*75 mg om dagen.Och får stesolid vid anfall.
Vi har bytt foder och tillsatt vitaminer bla B-vitaminer och Omega-fetter.
Jag har startat en grupp på Facebook för hundar med epilepsi för att se om det finns något intresse att kanske starta en egen intresseförening såsom hundar med artros finns?
Undrar om jag får länka din sida på den sidan?
MVA susanne
#34 av Mona Karlsson, 15 juni, 2010 - 9:57
Är uppfödare av keeshond sedan många år. För ett par veckor sedan sålde jag en tikvalp,8 veckor, dagen efter bes.ua och vaccinering.Två dagar efteråt i nya hemmet fick hon 2 krampanfall. Undersöktes och blodprov togs, alla normala. Efter ytterligare något dygn nya anfall, som enligt ägaren pågått c.a 20 minuter Hon var mycket orolig och ville inte äta.Efter 11 dagar bad dom komma hem med valpen vilket skedde
Valpen var påtagligt svag i bakbenen de första dagarna, men efterhand stabilare.
Efter en vecka utan anfall tog en god vän hand om henne och det fungerar utmärkt. valpen är trygg och har god aptit. Tycker ni detta låter som EP? Tycker det låter väldigt länge som anfallen sägs ha pågått. En tanke är biverkning av vaccinet, eftersom detta kom 2 dygn efteråt. Hon hade dessutom varit mycket orolig och svårhanterlig i bilen med nya familjen. När hon åkte till min goda vän, 8 mil, så sov hon hela vägen dit helt lugnt
#35 av Fredrik Jonsson, 15 juni, 2010 - 9:58
Jag tycker anfallen håller på extremt länge för att vara EP, men det är väldigt svårt i början att uppskatta hur länge det håller på när adrenalinet pumpar, så det behöver ju inte betyda något.
Jag tänker också på vaccinet, men det är ju en lekmans åsikt, så den nya ägaren bör ju ta kontakt med veterinär.
Det kan vara nödvändigt att ha Stesolid tillgängligt och för det krävs recept.
#36 av Anne-Li Strand, 19 juli, 2010 - 18:55
Hej igen Fredrik.
)
Jag har inte glömt, om du nu trodde det!
Jag har förföljt Purina ett bra tag men får fortfarande inget svar. Deras totala nonchalans tar jag som ett säkert tecken på att min fråga är känslig och obehaglig; är fiskmjölet i Purinas torrfoder konserverat med Etoxiquin eller inte?…
Vill också passa på att kommentera det där med B-vitaminbrist. Vid epilepsi, men även vid CECS och gastrointestinala problem påvisas mycket ofta en allvarlig brist på B-vitamin (ofta B-12). Jag har skrivit ett inlägg på min blog som handlar om ”klistereffekten”. D.v.s. effekten av olika spannmål i hundfoder som lägger sig som ett klister i tarmarna och orsakar brister i näringsupptaget.
Jag lägger en länk till inlägget här. Jag hoppas att det är OK med dig annars får du bara plocka bort den omedelbart. Jag blir inte sur!
http://hundapoteket.wordpress.com/2009/05/29/ar-hunden-glutenintolerant-eller/
Varma hälsningar och tack än en gång för en bra sida!
(Och stort tack för länken!
#37 av Fredrik Jonsson, 26 juli, 2010 - 17:10
Såklart det är okej med länkar… är det bra artiklar, som dina, så är det klockrent. J
ag är besviken på Purina, men det är såklart som du misstänker, de vill inte kommentera något som inte gynnar dem, de väljer att försöka tiga ihjäl det. Tråkigt.